Berättelsen
En paus i dagen, Sènas bord
Hur Sèna Sublime föddes
Recept från jordens alla hörn har alltid fascinerat mig. Jag minns hur färger och kombinationer nästan kunde hypnotisera mig.
Mina vänner kom gärna hem till mig för att äta. De sa: "Vi vet att vi kommer smaka något vi aldrig provat förut." Och i slutet av måltiden kom den där besvärande frågan: "När öppnar du restaurang?"
Jag tyckte alla tog det hela alldeles för allvarligt: ett yrke, en kallelse. Varför skulle man vid 22 års ålder veta vad man vill? Det visste inte jag. Eller kanske visste jag ändå — jag visste vad jag inte ville. Jag hade restaurangerfarenhet från två av mina mostrar som drev en. Jag hatade det. Alldeles för enformigt.
Och sedan, i januari 2025, efter oändliga år, började allt ta form. Framför allt under den där graviditeten, den femte. Min kropp ville inte mer: för mycket trötthet. Jag hade bara en önskan: att lyssna på gregoriansk sång och be rosenkransen. Slut på meditation, slut på visualiseringar. Inget som kom någon annanstans ifrån. Allt förde mig tillbaka till mina rötter. Jag kände mig mycket lugn, i frid.
Och då kunde jag äntligen höra henne — den rösten, en kvinna ur anornas led, som hade brutit alla regler. Hon sa:
— Tänk om du unnade dig en paus?
— Jag vet inte om du verkligen ser, men jag är mitt i en paus. Med det här barnet går det inte annorlunda. Jag tror jag har mist förståndet. Jag, som kände mig helt knäckt, i fullständig förtvivlan. Hur ska jag klara allt det här?
— För mig ser det ut som att du klarar dig mycket bra. Du verkar lugn och i frid. Din kropp vägrar gå den gamla vägen.
— Vilken väg?
— Att lida, jäkta, inte lyssna på sig själv. Att vara produktiv.
— Behövs inte det för att vinna?
— Jag vet att du redan har svaret. Det är precis det du gör nu.
— Vad då, mamma?
— Du unnar dig en paus. Som en sås som puttrar på svag värme. Den behöver sin tid, den låter ingredienserna förenas fullt ut.
— Jag skulle inte kalla det en paus. Det tog decennier.
— Låt kryddorna marinera fisken redan kvällen innan — fisken blir bara godare.
— Kvällen innan? För mig var hela mitt liv den där kvällen.
— Världen jäktar dig. Fortare, fortare, det är bråttom. Och ändå väntade du modigt. Och vad hände, tror du?
— Det här projektet överträffar allt jag föreställt mig. Jag älskar det. Det förenar allt jag tycker om: matlagning, design — färgsättningar —, kärleken till språk, moderskapet, barnen.
— Du är redo. Det finns inga hinder kvar. Du behövde vissa erfarenheter för att det skulle kunna bli verklighet.
— Menar du att vara mamma?
— Det, och mer. Du har rätt att hitta din röst mycket senare än andra. Det viktiga är att hitta den. Eftersom du gillar att springa, kommer du nu kunna flyga …
— Sa du inte en paus?
— Du kommer själv veta när du ska stanna, eller hur?
Mellan två grytor började jag skriva. Mellan en sås som puttrade och ett barn som ropade. Inte i ett arbetsrum, inte framför ett tomt papper, inte i den tystnad man anser nödvändig för varje verk. Utan där, mitt i larmet, mitt i oredan, bland saker som rinner över och tallrikar som aldrig blir klara.
Jag förstod att det var just där — och ingen annanstans — som det jag ville säga föddes.
Ur den insikten föddes Sèna Sublime. Ett digitalt förlag där filosofin inte längre står i motsättning till köket, där moderskapet inte längre är tänkandets fiende, där den mest triviala vardagen blir platsen för varje uppenbarelse. Sex böcker är under utarbetande, var och en född ur en kokgest och en sanning vid bordet.
Sènas bord är inte en möbel. Det är en plats utan väggar, där jag lägger ner det jag lär mig, det jag tvekar inför, det jag för vidare. Känn dig hemma.
Sèna
För att fördjupa dig i filosofin som detta förlag vilar på, läs Min berättelse.
För att upptäcka samlingen, hittar du den här.